Domen

Har aldrig varit förtjust i bloggar men på något sätt vill jag sprida min historia...

Att livet kan vara så overkligt verkligt. Varför? frågar jag mig själv, säkert 10000 gånger om dagen. Det är svårt att gå vidare när tiden står still. Allt runtikring försvinner och inget är viktigt längre. Bara de riktiga vännerna och familjen. Jag älskar min vänner och jag älskar min familj men jag älskar inte längre livet. Vardagen är full av hat och jag kan inte längre styra över min kropp. Den äckliga kännslan över att tappa kontrollen så totalt är inte bekant för mig. Att all glädje bara kunde försvinna så snabbt trodde jag var omöjligt. Jag skrattar ibland men utan att känna lycka, leendet försvinner lika fort och kroppen känns stel och kall. Att livet skulle vara så orättvist de trodde jag aldrig. Nu blir det sömnpiller och med lite tur slipper jag mardrömmarna i natt. Imorgon ska jag tatuera armen och höften, sen blir det samtal med kuratorn efter det. Hon är duktig  att sätta ord på det jag känner, men det gör så ont att höra.

God natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0