kyrar

08.30 träffade jag narkosläkaren, 10.30 var jag och mamma ner på staden och köpte målarfärg till mina nya köksmöbler och hyrde filmer som vi ska kolla på snart. Operationen gick jättebra och snabbt, aldrig vaknat så fort och mått så bra efteråt! Imorgon ska mi lady operara axeln så jag bad Marianne på uppvak att ta hand om Kristina och se till att hon blir bra omhändertagen.

Måste tacka alla som stöttar mig och tänker på mig, alla ni som säger att jag fixar det här och att jag är stark. Ni är änglar och små ljus i allt mörker. Jag känner mig verkligen uppskattad och omtyckt, utan er skulle jag aldrig fixa det här. Jag vet att jag inte är ensam. Det finns så mycket människor som bryr sig och det vet jag nu. Jag kommer kanske aldrig bli den gamla Camilla men den nya Camilla kommer ta med sig alla som peppat henne och bära med sig dem i hjärtat för alltid. Planen är också att publicera en bok baserad på händelsen och det svenska rättsystemet samt andra händelser där kvinnor farit illa. När jag blivit lite starkare så har jag också planer på en dokumentärfilm. Som sagt när jag blir starkare...

Gamla vänner som hör av sig tycker jag är roligt. Nu blir det film och mys med godis med mamma! Måste lägga upp lite bilder här snart men kabeln till kameran har sprungit bort i den hastiga flytten...