kyrar

Klockan är egentligen för mycket för att sitta här och skriva, men nuförtiden gör jag enbart det jag känner för och just nu kände jag för det här. Att skriva har alltid varit en utkanal för mig, ett sätt att rensa huvudet på skräp, en väg att fysiskt få ur sig det som trycker på hjärnbalken. Senaste tiden har jag märkt att jag börjat släppa in människor igen, på riktigt, jag sänker garden och det är farligt. Jag skrattar och lever igen, det är bra! Men på samma gång väldigt väldigt läskigt. Jag tänker aldrig någonsin i hela mitt liv tolerera att någon behandlar mig illa igen, någonsin! 

Jag är säker på mig själv, jag tror på mig själv, jag tycker om mig själv och jag tycker om mitt liv, med familj och vänner som gör det värt att leva! Jag kanske inte har tid för alla mina underbara vänner och min familj får alldeles för lite tid av mig. Men jag försöker, för jag måste sätta mig själv först. Det är nått man lär sig, det är något jag har lärt mig... Att skita i vad folk tycker och gå sin egen väg är inte längre svårt, det är befriande och skönt.

Nej nu är det slut på deeptalk och dags att veva ihop en kalkonsallad till morgondagens matlåda.

Puss och god natt!

Peace out Y