kyrar

Har haft några vidriga dagar eller snarare än en vidrig krisvecka med råförkylning, dippande självkänsla, bottenlös ekonomi, svikande vänskap, frånvarande träning, dålig kost och dålig sömn. Men fa van det är bara sopa upp sig själv från golvet och försöka reparera alla småskador.
Man får se det från den ljusa sidan, det finns dom som har det värre, den avslutade vänskapen är inte min förlust, pengar finns det faktiskt gott om i Januari, självkänslan finns där, hamnade bara i ett litet dike, kosten är lätt att fixa till, träningen börjar redan ta fart efter tillfrisknandet, sömnen är ojämn men mycket bättre, osv osv.
Men det känns som en helomställning om man jämför med två veckor tillbaka. Vet inte riktigt varför. Från stora hjärtliga skratt rakt ner i förtvivlade tårar.
Kanske är det så att alla små saker har packat väskan full och nu orkar jag helt enkelt inte bära den längre? Men hur packar man ur det man inte behöver längre? Man kan ju inte sluta ha en ekonomi, eller sluta jobba med sin självkänsla eller sluta bry sig om sin kropp eller sluta träna eller sluta sova. Jag får helt enkelt skaffa en större väska med hjul på!!

Den 12de December ska jag iaf packa ner bikini och vandringskängor, shorts, t-shirt och vattenflaska, solbrickor och pass. Sen bär det av till varmare breddgrader för äventyr med världens bästa Stefan! "Lovely" 


Saknar den svenska sommaren