kyrar

Gillar inte när mina vänners relationer spricker eller när de har trassel på jobbet eller trassel med kärleken osv. Det är mina vänner och jag älskar dom, jag vill det bästa för dem. Jag finns ju här som en axel att luta sig mot och jag lyssnar och försöker råda så gott jag kan.

Kärlek är svårt, det finns inga recept för hur man bakar, gräddar, ska degen jäsa eller inte? Blir det bruna eller vita bullar när de kommer ut ur ugnen och spricker fasaden sönder av ugnens värme. Tjuter det om tevattnet när det kokat för länge och exploderar hela skiten?!!
Det kanske är det som är tjusningen med kärlek. Sen gör det kanske inget att det inte finns några garantier för att saker och ting inte varar för evigt, vad är rätt och vad är fel? Vad är normalt. Vad är bäst för barnen osv.... Ingen vet, man kan bara gå sin egen väg, eller så delar man väg.. Det väljer man själv, eller så väljer man tillsammans.

Vill man ge sig in i kärlekens spel? Nej inte jag, inte just nu. Jag vill gå själv, stå själv, åka till Ukraina imorgon om jag känner för det.

Sist jag blev Kär blev jag sårad. Det gjorde ont. Det gör ont. Gymnastik gör också ont. Men det går över. Nu har jag fått avsmak och är trött på "relationer". Ingen "partner" kan ge mig något som jag inte kan ge mig själv just nu. Det finns inget tomrum att fylla.
Jag är hel.



Min stora/lilla kärlek