kyrar

Mitt uppe i flytt och har aningens panik för jag inte börjat tidigare!! AAAhhhhhh... Hatar att bara kasta ner saker i kartonger, men blir rätt bra ändå. Tokigt bara att jag har porslin och glas för tre familjer. Hmmm hur tänkte jag då?

Jag har iaf inte längre svårt för att släppa saker, det ena efter det andra åker i soptunnan. Saker jag haft i flera år bara skickas på sopen, HEJ DÅ! Skönt... pust.. Känns som man kan andas igen, luften blir lite lättare och renare... och snart blir lägenheten TOM. Det är nått speciellt med en tom lägenhet, tystnade, pappersbitarna som ligger kvar på golvet och påminner om när man packade ner favoritporslinet. Med den sista väskan i handen (där det nödvändigaste sista livsnödvändigheterna ligger) står man i dörren och lyssnar på tystnade, säger hej då till livet man levt där. Tack för den här tiden hörru men nu drar jag vidare. Får se hur länge jag stannar på den nya stället men släpper inte den underbara våningen på bra länge! Kanske hyra den möblerad i 2a hand om ett år. Tåls att fundera på..

Nu blire sängen sen upp tidigt och köra första lasset till paradisplatsen, min nya fina fantastiska lya!! Bilder kommer såklart senare :D

Det är inte lätt att älska sig själv alla gånger och alla dagar i veckan. Det är svårt att alltid hålla självkänslan på topp och stå stark när vinden viner. Speciellt när det finns saker som stör ens tillvaro, det är svårt att förklara men ändå är det så enkelt, precis som med stenen. Den såg så svart och tung ut men i handen var den lätt och ganska enkel att bära. Vill man inte hålla i den längre så är det lätt att bara släppa den. Kanske låter flummigt och skumt men jag har väl blivit lite flummig på sistone.

Jag blir "nästan" aldrig arg eller irriterad längre, jag har hittat ett lugn och en ro som jag aldrig kännt förut.

Jag trivs med mig själv med mitt liv och med dom jag har runt i kring mig.

Jag känner mig trygg och säker på mig själv.

Jag jagar inte livet längre, jag lever det.


Idde har fått ett chip i nacken nu och han mår MYCKET bättre, men det gjorde han redan innan han fick chippet. Jag hjälpte han lite kan man säga :) Hans päls glänser och svansen ser frisk och hårig ut.
Simhoppet går bra, jag är fokuserad och det är riktigt roligt att upptäcka nya talanger hos sig själv. Jag börjar märka hur mycket jag förändrats som person, ganska häftigt med tanke på hur jag varit. För 3 år sedan hade jag inte klivit in i ett badhus med rosa baddräkt och sagt "tja jag ska typ träna med er" till elitgruppen. Tränarna är mycket positiva och det är jag med.

Nä nu ska jag tvätta mig, borsta gaddarna, Pussa Idde god natt och sätta på avslappnande musik för att skönt somna in och drömma vackert. Tack för all kärlek, tack för all vänskap och glädje, tack för att ni läser ni som orkar.

Hej så länge!