Det lever

Innuti finns det en röst som skriker, ett hjärta som längtar. Med darriga händer klär jag av mig, naken och sårbar blottar jag mina ärr. När svaren saknar innehåll och substans, när det känns som livet levs någon annanstans, letar vi hos andra efter bristerna i oss själva. Finns det liv finns det hopp om en skadesjuten kråka, jag ser mig själv haltandes fram på stigen med brutna vingar. Men någon sa "Dom växer ut igen för du är en ängel och dom behöver sina vingar" Jag vet hur det känns att flyga ensam och stark, jag vet hur det känns att flyga bredvid någon som känner likadant.
Jag och bror skrev en sång.
Som en våg som en vind, som en tår på kind har jag målat om i min spegel.
Som en sten i min märg, rullar ner för mitt berg alla toner har sina segel.

Har jag hittat nått eller tappat bort,
alla vägar som skulle nå fram
Ska jag kasta loss eller falla bort,
öpnna luckorna till min damm

Stanna kvar
Allt som tär
Ge det tid
Du lever hääääär

Som en ros utan vas, bakom dörrar av glas står jag ute i hallen och väntar
Å jag sjunger min sång utann regler och tvång, här inne bor det en flicka som längtar...

Stanna kvar...

Ensam är fan inte stark!

Länge trodde jag att världen var ond...

Länge trodde jag att kärlek bara var för naiva nötter och nördar...

Länge trodde jag att allt som skulle komma när mig skulle skada mig...

Länge levde jag med hat, ilska och bitterhet...


Världen är lite ond men jag väljer att leva och sprida lycka.

Kärlek kanske är för naiva nötter men vad tråkigt det vore om dom inte fanns.

Det som kom nära mig, skadade mig.

Men jag är inte bitter, jag hatar inte, jag är inte ilsken.

Jag förlåter allt och går vidare för jag har lärt mig hur man gör och vad som verkligen betydyder något.


Jag är viktigast i min värld



RSS 2.0