Kärlek
Så mycket tankar jag ägnat åt vrede, så många timmar av krämpor och värk, ett ständigt krig av känslor där dalar blandats med berg. En kamp emot livet och för att vilja leva där, i en kamp för att finna svar som ingen verkar ha. Inga vyer syns för regnet, det låg bråte på min väg, jag sökte skydd emot stormen, försökte hitta lä. Var jag lämnad? Eller hade jag lämnat hoppets gröna stig, att leva som död och förtvivlad får ingen att känna frid.
Sen bytte grenarna färg och gläntan lyste grönt, livet började leva, allt blev så mjukt och skönt, regnet smekte min hud och hjärtat började slå, stigen syntes klart när himlen blev kittlande blå. Blodet som runnit i strid förvandlades med tid till något jag aldrig kännts vid. En kärlek så ren och sann, när vi tittade på varann,
Hoppet kom som en våg, en tsunami i stilla vind, låt mig alltid vara din, låt mig alltid få smeka din kind.
Får jag vila hos dig förblir dagen alltid ljus, du är hemma för mig, låt mig få vara ditt hus.
Sen bytte grenarna färg och gläntan lyste grönt, livet började leva, allt blev så mjukt och skönt, regnet smekte min hud och hjärtat började slå, stigen syntes klart när himlen blev kittlande blå. Blodet som runnit i strid förvandlades med tid till något jag aldrig kännts vid. En kärlek så ren och sann, när vi tittade på varann,
Hoppet kom som en våg, en tsunami i stilla vind, låt mig alltid vara din, låt mig alltid få smeka din kind.
Får jag vila hos dig förblir dagen alltid ljus, du är hemma för mig, låt mig få vara ditt hus.
